Kennel Briggles - Mer om CH Älvgårdens Royal Claret

SUCH Älvgårdens Royal Claret
"Molly"

Hon föddes 1990 i den tredje kullen efter
LP SUCH FINUCH Älvgårdens Brizard och
SUCH FINUCH Älvgårdens X-Princess
hos Torkel och Majvor Näsman i Lillpite.

Tiden går fort när man har roligt och lilla Molly hann komma till sitt nionde levnadsår.
Under sin tid har hon hunnit med en hel del.

Ynglingen Molly...

Hon kom mitt i vintern tillsammans med sin bror Älvgårdens Baron de Luze som också skulle bo i Kiruna. Snabbt fann hon sig tillrätta och blev kompis med sin pappa "Brasse" och med tibetanska terrier-damen "Fanny".

Hon var lika "städad" som sin far under uppväxten. De saker som råkat komma ivägen för hennes valptänder går att räkna på ena handens fingrar, något som husse tar åt sig äran för. Han har nämligen den bestämda uppfattningen att valparna blir harmoniska av att ligga på hans mage. Ett argument som används flitigt för att ha valparna i soffan!

Molly stortrivdes förstås och har allt sedan dess ansett sig behöva denna rekreation...

...men nöjde sig senare med att ligga bakom knävecken.

...utställningshunden Molly...

Som valp var hon med på 5 utställningar och blev BIR-valp varje gång. Två gånger slutade hon som BIS-2 valp och två gånger som BIS-valp, varav den ena på SKK Int.

I unghundsklass fick hon sitt första certifikat och året därpå ytterligare ett i Sverige och ett i Norge. 1994 fick hon det sista och blev svensk utställningschampion.

Sedan inträdet i veteranklassen har hon varit med på tre utställningar och vid samtliga har hon blivit BIR-veteran och placerat sig i finalringen, senast som BIS-veteran.

...jakthunden Molly...

Att hon hade jakten i generna märktes redan i valpåldern. Med stor glädje apporterade hon allt, fågel som hårvilt. Jag glömmer aldrig hur hon kämpade med en hare i hennes egen storlek. Hon orkade inte lyfta den men hon gav sig inte, så hon släpade och släpade och till slut lyckades hon komma med den.

Trots att hon var en tik av mindre modell, apporterade hon stora gäss som om de vore måsar. Om bara skyttarna gjorde sitt jobb, så fixade Molly resten.

Jaktprovsdebuten gjordes vid 9,5 månaders ålder och resulterade i 1:a pris med hederspris i unghundsklassen.

Säsongen därpå startades hon, fortfarande som unghund, i öppen klass och fick också där ett 1:a pris

Det är förstås inte bara de fina priserna man minns. Vid ett av jaktproven i Kiruna fick hon "bara" ett 2:a pris i ökl, men hennes vattenarbete imponerade tydligen på domaren, för i kritiken skrev han: "Utmärkt, borde vara med i OS".

Modersrollen kräver sitt och man kan inte ränna runt på prov när man har en massa valpar att ta hand om, därför började vi aldrig med viltspårträning. Trots detta har hon spårat älg på riktigt utan problem.

Molly hade en arbetslust som räcker till för flera. När orken gav sig gick hon på ren vilja, för allt vilt skulle in!

...mor Molly...

Eftersom Molly har haft tre valpkullar har deltagandet vid utställningar och prov varit ganska sporadiskt. Det kräver sitt att pyssla om och fostra 21 barn.

Den första kullen föddes i juli 1993. Det blev sex svarta valpar, (4+2):
B. Beaumont, B. Carbonnieux, B. Larmarque, B. Ferrière, B. Beychevelle och B. Moulinet
Far till dessa är Jayncourt Star-Exelance.

Kull 2, född i juli 1994, är efter Bobdog's New Noseguard. Totalt sju valpar, tre svarta och fyra bruna, (2+5):
CH B. Maxwell House, B. New Sealynx, B. Famous Avenue, B. Little Trolley, B. Garlic Paradise, CH B. Carnival Bunny och B. SevenEleven

Sista kullen är efter Beechcroft's Royal Standard. Den föddes i maj 1996 och där blev det åtta svarta valpar, (4+4):
CH B. Marble Muffin, B. Musquash Maniace, B. Metro Magazine, B. Macho Maverick, B. Magic Mushroom, B. Mercury Mind, B. Moon Madness och B. Mighty Maneater

...sedemera en glad pensionär!
Efter alla dessa innehållsrika år slog Molly ner på takten och tyckte sista tiden att soffan var mer bekväm än någonsin. Därifrån hade hon full uppsikt över gården, de andra hundarna och kylskåpet, icke att förglömma! Barnpassning var också ett avslutat kapitel. Det räckte med att bistå de yngre hunddamerna med goda råd, grovjobbet fick de sköta själva. Trots den ökade passionen för mat och soffor slöade inte Molly till på ålderns höst. Hon blev snarare yngre i sinnet med åren och spänsten var det inte heller något fel på.
Ända till slutet betedde hon sig som en unghund såväl i skogen som i utställningsringen och vi hade svårt att tro att hon någonsin skulle bli "gammal".
Mattes nygrillade korv försvann hastigt! Våren 1998

Den 24 september 1999 fick vår älskade Molly sluta sina dagar. Ett otroligt tufft beslut, men tyvärr nödvändigt eftersom hon blev sjuk. Saknaden är enorm.

Tillbaka