itt hundintresse startade nog redan då jag föddes. Ok, kanske något år senare men det har berättats för mig om hur lycklig jag blev över hundbilder i tidningar, för att inte tala om livs levande jyckar. Andra söta djur som kattungar och kaniner intresserade mig inte nämnvärt men en bild på en hund kunde göra underverk de gånger humöret inte var på topp.

Det fanns en Engelsk Springer Spaniel i samma hus där vi bodde och han blev snabbt min favorit. Men längtan efter en alldeles egen hund var enorm, så när jag kom upp i den åldern då man börjar göra önskelistor var förstås "en egen hund" ett stående inslag.

Till slut gick min önskan i uppfyllelse, jag fick min efterlängtade hund! Egentligen var det familjens hund, för jag var bara 12 år och förstås för ung för att ta hela ansvaret själv.

Hunden var en Tibetansk Terrier-pojke. Officiellt hette han Svedjekullens Xaver, men kallades för Pricken till vardags. Han följde med mig överallt och vi deltog vid olika hundkurser.

Några utställningar eller prov blev det aldrig, vilket jag idag kan tycka är synd, för det var en bra hund som säkert hade kunnat hävda sig i ringarna.

fter några år var tiden mogen för ytterligare en hund. Jag hade lärt känna ett antal Labradorer och föll handlöst för dessa och de övriga i familjen hade enbart goda erfarenheter av rasen. Att nästa hund blev en Labrador Retriever var därmed givet.

1981 kom första labben i huset. Han hette Ewing och var efter, den då välkände INT S & SF UCH S & N JCH Älvgårdens Zoom undan Mid's-Daughter.

Linus, som vi kallade honom hemma, var en underbar hund med en enorm utstrålning. Han blev också min läromästare vid jakt- och spårträning, vilket resulterade i 1 HP ökl vid viltspårprov. Dessutom fick han 2 certifikat på utställning.

Tyvärr gick han bort alldeles för tidigt, endast 8 år gammal och sorgen var stor.

nart började jag att sakna träningskompisar och satte in en annons för att se om det fanns fler i Kiruna som var intresserade av retrieverträning. Det fanns det, 10 personer ringde och vi träffades allihop för att kunna få igång en träningsgrupp. Alla var väldigt entusiastiska och det dröjde inte länge förrän vi hade bildat en Kirunasektion inom Svenska Spaniel och Retrieverklubben (SSRK). Detta var 1983.

Bildandet av sektionen innebar också diverse styrelsearbete. Jag har varit ordförande i flera år men också sekreterare, revisor och ledamot i olika kommittéer. Dessutom har jag varit ledamot i SSRK:s Norrbottensavdelning under ett par år. Visst har det varit slitsamt många gånger, det vet alla som har erfarenhet av föreningsliv, men också otroligt lärorikt och framför allt roligt!

Så roligt faktiskt att jag drog igång ännu en förening, en aktivitetsgrupp inom Labrador Retrieverklubben för kommunerna Kiruna, Gällivare och Pajala. Detta var 1994 och jag var ordförande där fram till 1999 då jag tyckte att det var dags för förnyelse på ordförandeposten och åtog mig att vara kassör istället.

Jag har också deltagit i flera instruktörsutbildningar och varit instruktör vid kurser i apporterings-/jaktträning, viltspår, lydnad och annat under flera år. 1985 utbildade jag mig till ringsekreterare och har senare själv haft ringsekreterarkurser.

ästa labrador köpte jag 1984. Jag hade sett Ch Gun-Smokes Eliza och ville ha en valp undan henne.
Det blev LP S & FIN UCH Älvgårdens Brizard,"Brasse"...

...ur en kull som Eliza hade med Cindys John-Richard. Med Brasse gjorde jag min jaktprovsdebut. Han gick i unghundsklass då och löste sina uppgifter på ett strålande sätt, vilket resulterade i ett 1:a pris med HP! Han gick sedermera, via två 1:a pris med HP i öppen klass, upp i elitklass och fick även där ett 1:a pris.

Vi startade också på lydnadsprov klass I några gånger. Med tre 1:a pris fick han Lydnadsdiplom och titeln LP.

Championatmeriterna togs i snabb följd. Han hade dessutom CACIB, flertalet BIR och BIM samt BIG-4.

Brasse blev far till 5 kullar. Många av dessa valpar blev UCH och två blev JCH, därav en dubbelchampion. Flertalet har certifikat på utställning och 1:a pris i elitklass och i öppen klass på jaktprov. Även på viltspår har de varit duktiga och det finns också VCH i barnaskaran.

rots att jag hittat "min" ras i Labrador Retrievern, så har jag fortfarande den Tibetanska Terriern i mitt hjärta. När första tibben var borta köpte jag en ny, denna gång en tik. Intresset för avel väcktes i samband med Brasses avkommor och vid det här laget hade jag börjat fundera på uppfödning.

Den Tibetanska Terrierdamen hette Almdalens Charonne men kallades för Fanny. En mycket charmig hund som trivdes ihop med labbarna, så till den milda grad att hon började bära skor när någon kom och hälsade på. Hon apporterade till och med kråka och vi brukar säga att hon blev "labradoriserad".

Tyvärr skadade hon ett knä så illa att det fick opereras och hennes avelskarriär fick ett hastigt slut innan den ens hunnit börja. Hon fick leva sitt liv utan valpar och var förstås lika glad för det.

in nästa hund var en parningsvalp efter Brasse. "Molly", som egentligen heter SUCH Älvgårdens Royal Claret föddes 1990. Hon finns med på sidan Hundarna, så du kan läsa om henne där.

Undan henne fick jag min första kull som därmed lade grunden till kennel Briggle's. Under åren 1993-2008 föddes 15 kullar innan livet kom med time out och det skulle dröja 10 år tills vi åter hade små pärlor i lådan.